Tvära kast
Igår gick jag och la mig med en bra känsla i kroppen efter vår roliga kvällspromenad! Idag är den känslan som bortblåst och är istället ersatt av frustration och uppgivenhet efter misslyckade hundmöten mm.
Träffade först på en cavalier som var ute med sin gamla husse o matte.. Emil naglade fast blicken och hängde i kopplet för att ta sig dit! Då vi träffats tidigare och de är så pratglada förstod jag att det inte skulle gå att bara gå därifrån. Jag sa varsågod även om han var som han var och Emil rusade fram och blev arg mot den andra hunden! Vad trevligt ska vi lägga till lite ilska också.. Det blev visserligen inget mer av det utan han vände till att försöka leka men ändå, så har han inte gjort tidigare då han fått hälsa.
Sen var vi ute och gick igen, en trevlig promenad med en Emil som var ganska följsam och uppmärksam. När vi nästan var framme vid bilen kom en liten hund med matte som drog mot oss.. Emil blev GALEN. Skällde helt vansinnigt och skulle dit. Jag försökte förgäves bryta och det blev ett skitmöte helt enkelt... Det var den trevliga promenaden det :(
Helt otroligt hur känslorna svänger om! Från glädje till total förtvivlan där jag grät mig igenom bilresan hem.. Det tar liksom aldrig slut! Är det inte hundmöten så är det hanteringen, separationsångesten eller skällandet.. Ska det innebära så mycket tårar och känslostormar att ha hund? Det var inte så jag tänkt mig det hela och det är nog mycket därför allt känns så jobbigt..
Jag vet ju att vi har bra stunder också men det negativa överväger tyvärr.. Ibland tvivlar jag på om jag orkar och klarar detta. Kanske. Kanske inte. Fast han är ju min ögonsten och älskade lille prins..
Åh Charlotte, jag vet hur det känns! Men du är jätteduktig med Emil och han kunde inte fått det bättre än hos dig. Grejen är den att man måste tillåta sig att bryta ihop ibland. Man är bara människa, och tyvärr har man känslor. Det gäller bara att försöka minnas de positiva stunderna efter att man haft ett sammanbrott och sedan ta nya tag igen. Och det vet jag att du kommer göra för du är stark och grymt bra! Kämpa på nu och njut av de fina stunderna. Tänk på hur långt ni ändå har kommit.
Och en annan grej man kan fundera på är: Hur farligt är det egentligen? Visst, du har en hund som skäller, men vad gör egentligen det? Ofta kommer jag på mig själv med att bry mig för att jag tror att ANDRA tänker typ "fy fan vilken hund", men egentligen tycker jag själv inte att det är ett så stort problem. Kan vara värt att fundera på.
Kram på dig!
Jag vill bara skicka styrkekramar och säga att jag tycker att ni är grymma verkligen! Ni har gjort fantastiska framsteg, jag är verkligen superimponerad, du är så duktig med Emil, ni är ett toppenteam! Och som Sara skriver så är det okej att bryta ihop ibland (det kommer från en som kan bryta ihop för att en inkallning brister eller att Milo sätter sig snett). Men tänk på era framsteg och jag tyckte att ni var jätteduktiga på rallylydnaden idag!
Och jag ska ordna en klöv eller något så får vi se till att ta en viltspårsdag tycker jag, det vore jättekul!
Kram på dig och studsbollen!
Du, den här boken kanske är något för dig?
http://www.canis.se/nettbutikk/omtale.php?id=BOK106
