Kärlek och kossor
Vi njuter av sista dagarna på semestern. Snart rullar vardagen på i samma spår igen så det gäller att ta vara på de lediga stunderna. Sitter och funderar på var denna sommar tog vägen?! Den försvann snabbt som vinden.. Men men så är det väl med denna tiden, den räcker liksom aldrig till..
Intrycken efter kursen börjar lägga sig så smått och jag känner en förändring i mina känslor för min älskade lille prins just nu. Jag känner bara en sån kärlek när jag tittar på den trots allt fantastiska lilla hunden. Instruktör Åsa hjälpte mig att inse hur mycker Emil varit med om i sitt korta liv med olika hem och en tuff uppväxt med missbruk och annat i bilden hos tidigare ägare. Klart att jag också reflekterat mycket över detta och vad det spelar in i hans beteende men jag inser nog inte vad mycket det faktiskt betyder. En annan så viktig sak som jag ska försöka bära med mig är något som Åsa också poängterade ett flertal gånger - det är inte mitt fel att det
är så här.. Nåt jag borde ha på en post it-lapp i pannan då jag skyller det mesta på mig själv och mitt agerande.
En annan sak är tidsperspektivet - jag har nog en tendens att vilja att allt ska gå så fort och bli bra nu men så ser inte verkligheten ut. Åsa översatte de 9mån jag haft Emil till 1 vecka.. En vecka - det är ju igenting egentligen och kanske något jag borde tänka på mer. I relation till det kan jag ju istället tänka vad mycket vi hunnit med och som hänt på bara den lilla korta veckan :)
Något jag bär med mig från helgen är också ett lugn jag inte hade innan.. Jag är mycket väl medveten om att jag kommer få mina djupa dalar igen där allt känns åt helvete! Men jag tror och hoppas att jag då ska kunna tänka tillbaka på denna helg och lättare kunna komma tillbaka till det som är bra och lugnet jag känner nu. Emil hade
bl a ett totalbryt på ett gäng nyfikna, närgågna kor på gårdagens promenad och jag kunde inte bryta igenom hans låsning överhuvudtaget. Han blev även riktigt arg på mig när jag försökte lugna honom. Normalt sett räcker en sån sak för att jag ska sjunka ett par steg, men igår kändes det inte riktigt så jobbigt utan resten av promenaden var riktigt trevlig.. :)
Lite reflektioner som landat så här långt.. Fler lär komma!!

Älskade lilla skrothund <3
Kommentarer
Postat av: Sara och Dagny
FY FAN VAD GÖTT!! Det är du så värd, Charlotte! Vad glad jag blir över att höra detta. Faktiskt är den en sådan känsla som kan vara totalt avgörande. Nu är det bara att köra på mot ljuset i tunneln!
Kämpa på! Vi gör't tillsammans! Kram
Trackback