du å ja emil..

Fredag igen.. Skönt på sitt sätt men veckorna bara rusar fram! På tal om att tiden går fort så har jag nu i dagarn haft min lille prins i ett år! Ett år som varit fyllt av både hopp och förtvivlan, glädje och sorg. Ett år som sett ut på ett helt annat sätt än vad jag hade hoppats, trott och tänkt mig. Jag älskar den lilla svarta så ofantligt mycket och har svårt att se ett liv utan honom samtidigt som jag vissa dagar inte förstår hur vi ska få ihop livet när allt bara går på tok. Mycket med denna hund måste jag nog acceptera men det är en lång väg kvar tills vi får saker och ting att fungera..

 

Jag börjar tröttna på att bara jobba med problem och så lite med det som är roligt. Det är så synd att han fått den start han fått i livet för jag tror han hade en stor potential att bli riktigt duktig i mycket. Jag ser ju hur han kan fokusera och hur lättlärd han är när vi är ostörda och på hemmaplan. Men minsta störning så är det mesta av fokuset borta.

 

Idag har Emil iaf fått vara hos en hundvakt för första gången då mina föräldrar var bortresta. Mycket nervös matte lämnade den lilla imorse hos en hundvan, jättetrevlig och lugn kvinna :) Vi var och hälsade på för 2 veckor sen och jag berättade om Emil och hon kunde tänka sig att passa honom vid behov. Det hade gått bra och de hade myst framför brasan och lekt.. Han hade däremot blivit halvt galen vid ett par hundmöten de haft på promenaderna men hon verkade ta det med ro. Skönt att veta att det funkade bra och att det finns någon som kan ta honom när det kör ihop sig! Vill inte lämna honom till vem som helst med tanke på problembilden!!

 

I helgen ska jag försöka lägga ett viltspår åt Emil och så tror jag vi ska ta en tur till den stora staden för lite miljöträning!!