du å ja emil..

Häromdagen tog jag med Emil in till stan för lite miljöträning. Jag gick till museiparken där jag tänkte att det rör sig både folk och hundar. Vi behöver ju träna både på att kunna ta de lugnt i nya miljöer samt hundmöten (prio 1). Så vi tog och spenderade en dryg timme i parken i solskenet. Emil var ovanligt lugn och kunde fokusera litegrann i några små övningar samt att det kom en liten tibbe med matte som både lekte och sprang runt lös - vi körde skvallerträning, klick och belöning, och det gick så himla bra, inte ett skall bara lite frustrerat gnäll och vift på svansen för han ville va med och leka ;) Jag kunde till och med få igång honom i riktig lek trots den andra hunden!!! *lycklig*

Körde även lite passivitetsträning då jag satte mig på en bänk och Emil fick i kort koppel göra det han tyckte var lämpligast.. EFter en ganska kort stund la han sig ner och kikade runt.. Helt ok för min del i en ny miljö!!!!

Med andra ord en lyckad stadstur :D

...öppnade sig när jag i oktober förra året hämtade hem Emil! En liten, gudomligt söt, pusssjuk dvärgpudel på då 9 mån. Det var kärlek vid första ögonkastet när denna lilla varelse kom farande över golvet och flög upp i famnen och utdelade en rad blöta pussar. Emil hade blivit hämtad av uppfödaren hos den tidigare ägaren då denne var sjuk och inte orkade med honom. Det visade sig att Emil nog hade en hel del med sig från den tiden - fick senare reda på att han fått ha munkorg till och från och att förra ägaren menade att han var folkilsken....

Problem som visat sig är att han lätt kan tända till ordentligt och bita ifrån i olika hanteringssituationer som kloklippning, borstning och ibland bara av en beröring. Han är lättstressad, har ingen grundlydnad, flippar ur vid hundmöten mm. Så jag insåg ganska tidigt att detta inte kommer blir en dans på rosor!

Men... åh, vad jag älskar denna lilla svarta sak som ger mig så mycket kärlek när allt fungerar! Även om jag till och från tvivlar på att det kommer gå så skulle jag aldrig svika honom och lämna honom åt någon annan. Det har trots allt hänt mycket på denna egentligen korta tid jag haft honom. I början drog han sig undan när jag skulle klappa honom - händer aldrig nu, hundmöten jobbar vi med och har gått kurs hos bästa Sara för att få hjälp med den biten, hanteringen funkar ibland riktigt bra och ibland sämre.. Vi går kurser och tränar hemma så gott det går.. Det går framåt och jag ska göra allt jag kan för att det ska bli så bra det kan till slut!!! 

Ja, denna blogg är ett sätt för mig att få ner hur vårt liv utvecklar sig och för att komma ihåg hur allting en gång var..

Min lilla prins, oklippt och lurvig!!!!